Vilsen.

Jag har nog aldrig känt mig så vilsen som nu, har absolut ingen aning om vad jag vill. Fast det känns inte som jag har så mycket val heller, ödet väljer sin egen väg åt mig utan att jag har så mycket att säga till om.

Alltså, jag har fått veta att jag måste sluta på hunddagiset men har troligtvis ett nytt jobb på G i byn som servitris. Ja ska provjobba lite men det är mest upp till mig om jag vill ha det eller ej. Så egentligen borde jag vara hur glad som helst för att det ordnar sig, vilket jag väl iofs är också, men då får jag flytta hem till byn igen. Det är underbart med tanke på att jag kommer ha så många nära här och mina två oerhört älskade vovvar. Dock har jag ju Jonas kvar i Stockholm och det känns förjävligt!! Från att bo i varsin lägenhet, till att bo i samma hus till att helt plötsligt få ett distansförhållande?! Neej fy faan vad jobbigt det känns.

Ingen aning om jag vill bo i byn igen heller. Det kommer ju inte bli länge, hoppas ju på att komma in på högskolan så jag är advokat när jag är 25! ;) Så mål finns det väl, det här känns bara som ett stort steg bakåt att vara tillbaka i byn. Samtidigt som det är ett stort steg framåt med nytt jobb. Värst är det att flytta i från Jonas. :'(

Vet inte alls vad jag vill egentligen. Vet inte, vet inte, vet inte. Glad/Ledsen? Bara så förvirrad och vilsen. Någonstans på vägen från studenten till jobb nummer 3 (!!!) har jag tappat bort mig själv totalt. Bara att hoppas på att det här går bra, får väl stå ut i byn i några månader. Hoppas bara på att Jonas kommer och gör mig sällskap ofta! <3