torsdag 26 november 2009

Tider som dessa..

.. kräver drastiska åtgärder. Nu ni, damer och herrar ska Bea ta steget och beblanda sig mer er ***. ;) Har funderat på det länge men har äntligen bestämt mig för att nu ska de göras, nu ska det kapas! Kan knappt bärga mig, vill göra det nu nu nu nuuu!!!

Måste påpeka att jag blir så glad av att prata med trevliga människor, som i dag när jag ringde Farsta ungdomsmottagning för att förnya recept på P-plåster. (Om Boa läser det här så kommer hon skrika rakt ut när hon ser ordet p-plåster ) Barnmorskan som svarade var så trevlig så jag hade kunnat prata med henne en timme eller två om allt och ingeting. Hon fick det på nått sätt att låta som att hon faktiskt bryr sig om mig och ordnade en kanonbra lösning på det jag ville ha. Hon lät så där trevlig och snäll och välvårdad och lixom övermänskling. Jag vill också sitta i andra änden på någons telefon och låta trevlig och övermänsklig och lysa upp någons dag. Undra vad man ska plugga till för att få ett jobb där man får vara så?
Jag skulle ge allt för att få ha det så igen, allt!

Går sönder inuti.


God natt, nu går jag och drar något gammalt över mig och
kommer inte fram förrens jag är glad igen.

Skillnaden.

Från att ha gått i skolan med läxor och allt vad det innebär till att jobba inte ens 20 timmar/vecka.
Från att bo högst 500 meter från vänner till att vi är utspridda i hela Sverige.
Från att ha kaffedrickande vänner i mitt kök hela dagarna till att behöva åka minst 2 mil för att ta en kopp kaffe med en vän (typ 80 mil om jag vill dricka kaffe med Jessica)
Från att gnälla över att jag inte har någon tid till att gnälla över att jag har all tid i världen.
Från att bo i egen lägenhet till att bo hos mamma och pappa.
Från att träffa vänner minst åtta timmar om dagen till att träffa vänner kanske inte ens en gång om dagen.
Det enda som är som vanligt är att jag har lite pengar.
Det är kanske inte så konstigt att allt känns upp och ner och helt fel just nu.

tisdag 24 november 2009

För att ingenting är bra.

Pratade just med Jessica och kom fram till varför ingenting känns bra nu och varför det är så svårt att bara vara nöjd med det som är. Det är för att jag saknar Forshaga så extremt mycket, för att jag varje dag går omkring med ett stort hål efter denna underbara tid. Jag påstår inte att allting var en dans på rosor där nere, men inte ens en gång ville jag vara någon annanstans än där.

I början var det mest jobbigt för att jag saknade det så mycket, det gör jag fortfarande och det är sjukt jobbigt. Men just nu är det jobbigaste att det har gått upp för mig att det kommer inte tillbaka, det är slut på riktigt. Och DET är dödligt jobbigt.
Jag saknar er alla så oerhört jätte mycket! :'( <3

Förbannade debatt!

Här följer ett inlägg där jag kommer trycka upp mina åsikter i ansiktet på er, där jag kommer förbanna alla de som hatar oss som har en åsikt om vargen, svära åt vargpolitiken och helt enkelt bara kasta ur mig allt som rör sig i huvudet på mig angåeende varg. Jag tänker inte försöka sensurera det för att inte göra folk arga, jag blir bara glad om ni blir arga, då kanske ni förstår mig. För jag är så jävla skitförbannad!

Ni små vargkramare, bara håll tyst! Va faan ska ni yttra er för? Ni har det precis som ni vill, vi får inte jaga varg, vi ska plantera in 20 nya vargar, vargen lever och frodas på våra hundar och kreatur. Vad mer kan ni begära? Att vi ska rycka på axlarna när vi hittar vår familjemedlem sönderiven och halvt uppäten och tänka "Vad bra, då slipper vargen gå hungrig i dag". Är det så konstigt att vi som har vargen inpå knuten har en åsikt som vi vill framföra? Är det så jävla konstigt att vi bryr oss mer om våra hundar än om vargen? Är det så konstigt att jägare vill använda hund när de jagar? Är det så konstigt att vi utrotade vargen för 100 år sedan? Nej! Det som är konstigt är att ni fortsätter försvara vargen mot våra ord, våra ord som inte ens gör någon skillnad. Vi har ingenting att säga till om, ingenstans att vända oss, vi kan helt enekelt inte göra någonting åt den här jävla situationen för tar vi saker i egna händer åker vi i fängelse i flera år.

- Det är så synd om vargen som är missförstådd! Kom igen, det är inte ett jävla dugg synd om vargen eftersom den varken kan läsa eller förstå vad vi säger om den. Även om den förstod att den är hatad av många så inte faan skulle den bry sig? Det är ett djur! Ett djur som varken är mer eller mindre värt än något annat men som just nu gör jävligt stor skada. Jag kan hålla med om att när det var en jakthund i halvåret som blev tagen , visst fine sånt händer. Men tre hundar på en helg? Minst en hund i veckan i flera veckor? Och kom inte och säg att vi ska hålla våra hundar kopplade för enligt mig är det samma sak som att bo inte i stockholm om du inte vill bli rånad. Bara lägg av och inse att det är ett problem för oss!

Ni som så är så måna om vargen vad gör ni för vargen? Vad vet ni om vargen? Vet ni ens hur många vargar vi har? Skulle ni verkligen, innerst inne, må sämre om vi hade 20 vargar mindre eller om vi inte har varg inpå knuten? Jag tror inte det! Jag med flera skulle däremot vara överlyckliga om någonting gjordes åt den här situationen. Jag säger inte att vi ska utrota vargen, och det är inte heller vargen jag är förbannad på då den bara gör det den är skapt att göra: överleva på jakt.

Och ni som tänker kommentera detta, bli gärna arga, kalla mig gärna saker, kom gärna med fakta som säger att si och så, säg gärna att jag inte är påläst och heslt av allt- Säg att vargen är missförstådd.

Allt jag borde göra.

Sitter här och funderar över allt jag borde göra som jag inte gör. Jag gjorde en sak, sen fick jag reda på att jag inte hade behövt göra det så sen slutade jag göra något alls.

söndag 22 november 2009

Politiker eller jägarexamen?

Det kommer inte bli någon som helst skillnad av att jag sitter här och bloggar om vad jag tycker, vet och känner i denna fråga vilket gör mig otroligt förbannad och less.

Jag får helt enkelt bli politiker eller ta jägarexamen så att jag kan göra någonting åt den där absurda och tragiska situationen som rör både människor och djur. För jag vill kunna göra någonting, jag vill ha något att säga till om, jag vill att någon lyssnar på oss som har något att säga om det här. Som det är just nu vet jag ingenstans dit jag/vi kan vända oss där man skulle lyssna på våra åsikter och erfarenheter.

Det går inte beskriva hur maktlös man känner sig när man inte har någonstans att vända sig med alla dessa åsikter om saker som bör göras/ändras på. Det är så otroligt mycket vrede och bitterhet som ligger och gror här i skogarna p.ga detta. När förlorade vi talan?

Jag förstår inte vad grejen runt detta djur är.

fredag 20 november 2009

Dilba, min Dilba <3

Sitter här i Stockholm färdigpackad och färdigsminkad och är väldigt klar, vilket innebär att jag har massa tid över. Jag hade tänkt gå till tunnelbanan om 45 minuter, så då har jag lite tid över till att blogga :)

Min kära lilla Dilba fick ju följa med till Stockholm vilket jag trodde hon skulle tycka var jätte kul, det har hon tyckt alla andra ggr hon varit här. Men inte den här gången tydligen. Därför gör hon allt hon kan för att göra ett dåligt intryck så att hon slipper komma tillbaka. Som ni vet är Dilba en hund med oändligt många goda sidor men också en bunt extremt irriterande sidor, dessa har hon valt att visa här. Tillexempel har hon skällt på husets invånare och helt enkelt vägrat hälsa på dem, hon har bara sprungit förbi och igonrerat dem. Jonas har hon visat lite att hon gillar. Hon har också kissat en pöl i sängen (är inte din hund rumsren? - Jo! Men detta skäddde under förstående omständigheter i en väldigt varm sömn) och hon har varit allmänt grinig här. Skittråkig har hon varit!!!
Nu när jag började packa i hop väskan så såg jag ett hopp tändas i hennes inteligetna (man borde inte få skriva det ordet om man inte kan stava det, det bara skriker ironi!) ögon; VI SKA HEM. HURRA!

Jag aldrig träffat en hund som så tydligt visar vad hon känner, man behöver inte för en sekund undra vart man har henne. Hon visar det gärna.

Dåliga sidor eller ej, så är hon underbar och hon har tusen bra saker som väger upp det dåliga om man ger henne en chans. Min älskade Dilba <3 Henne känner jag mig alltid säker med. Kan ta som tillexempel när vi satt på tunnelbanan i går. Som vanligt är det konstiga snubbar med på tunnelbana, enligt mig borde konstiga snubbar förbjudas totalt men säger jag det är jag väl en dålig människa, i alla fall så stod en KS (konstig snubbe) bakom mig och när jag vänder mig om för att kolla så typ sträcker han sig efter mig. Förskräckt vänder jag mig framåt igen och sitter som på nålar och hoppas att hon inte ska få för sig någonting, samtidigt som jag tänker att vad som än händer skyddar Dilba mig. Mycket riktigt, hon har observerat händelsen och spänner blicken i gubben och tittar sedan på mig för att kolla om hon borde göra något. Självklart bara ingorerar jag henne då man inte får bussa sina hundar på KS, men jag blir helt varm inombords över att veta att den dagen det behövs så kommer hon finnas där. Det är sådanant en skrämd liten människa som jag uppskattar vädligt mycket <3

tisdag 17 november 2009

Snygg.

Dont know what to do.. Funderar lite. På allt. På hur otroligt snygg hund jag har, och hur otroligt snygg jag är. Ja, i dag har jag en snygg-dag, det är härligt!
Funderar på hur otroligt kär jag är i min snygga Jonas också. För han är otroligt snygg varje dag, vissa har tur <3>

I morgon tar jag min snygga hund och beger mig till inte så snygga stockholm ( i detta gråa väder kommer stockholm vara gråare än gråast) för att hälsa på min snygga pojkvän.


UNDERBART!

måndag 16 november 2009

Det som händer.

Ja, det som händer är att jag jobbar kvar på Atlantic på helgerna och bor kvar hemma hos mor och far i Roteberg. La ner saken med att skaffa lägenhet här i byn då det faktiskt är så att jag inte vill bo i Edsbyn egentligen.

Skulle ha jobbat i dag men fick vara ledig då det var så lite att göra. Jippi, jag som älskar att vara ledig.. INTE! Just nu ska jag söka jobb på alla MCdonalds som finns. Men det är så stressigt! Ja men då hinner jag i alla fall inte med att ha tråkigt.

Angåeende avdovaktplanerna så känns det som att jag borde sluta hoppas på att komma in på jursitlinjen. Kollade runt lite i går och det är extremt många som sökt just den linjen, och jag som inte har det högsta medelvärdet lär alltså inte komma in. Få se hur det blir med lärargrejen, det såg lite ljusare ut.

Jag behöver jobba mera! Jag är absolut inte nöjd med att bo hemma hos mamma och pappa i Edsbyn heller, även om jag inte ser på det som att jag bor här. Jag har inte ens packat upp än, utan det här är mer ett ställe att mellan landa på tills jag drar i väg igen. Typ som när jag varit hem på lov.

Frågan är ju om jag ska nöja mig med det jag har eller om jag ska fortsätta leta mig vidare. Men jag börjar ju undra om jag någonsin kommer kunna bli nöjd, just nu känns det som att jag bara gnäller. Eller ska jag helt enkelt inte nöja mig med att mitt liv just nu, enligt mig, ser lite halvdant och tråkigt ut. Ska man försöka ta sig vidare och inte nöja sig med något man inte trivs med eller ska man försöka att bara vara nöjd?

Jag tror inte att det där med att nöja sig är riktigt min grej, trivs man inte med något så då får man väl försöka göra något åt det. Så mitt mål är än en gång att lämna Edsbyn och än en gång hitta ett nytt jobb. Skam den som ger sig!

söndag 15 november 2009

Spindelfobi

Spindelfobi är något jag har och alltid har haft, så långt jag kan minnas. Det innebär inte att jag är rädd för spindlar och tror att de kan göra mig någonting (men om de kunde så skulle de!) utan det innebär att jag får panik varje gång jag ser en spindel.
Dessa små paniksammanbrott kan yttra sig på många sätt. Som i dag när jag stod i duschen och fick syn på en , då kastade jag mej ut duschen, full med schampoo , kastade på mig morgonrocken och sprang ut till mamma. Sedan stog jag på tryggt avstånd och hoppade och skrek medans hon, som är nästan lika fobisk som mig, fick ta bort den lilla äcklet. Även hon hoppandes och skrikandes.

Det har även inträffat x antal ggr i Forshaga att detta djävulens påhitt har uppenbarat sig i vår lägenhet. Då har jag bland annat sprungit ut på ghettot och haffat första bästa förbipasserande och tvingat denne att ta bort spindeln. Jag har även ringt folk mitt i natten och tvingat dem att komma och ta bort en spindel.
Varför inte göra det själv? jo det ska jag berätta. Den idén slog mig en gång.. låt mig säga att jag nog aldrig får en sådan dum idé igen. Klockan är si så där tolv och ingen människa syns till på ghettot (konstigt nog), ingen jag ringer svarar och Boa sover. (Hon hade dödat mig i stället för spindeln om jag väckt henne) Jag försöker först få Dilba att äta upp spindeln, vilket inte gick så bra, sedan hämtar jag ett papper som jag kastar på äcklet och försöker sedan mosa den. Hoppandes och skrikandes. När jag hittar något att slå på pappret med spindeln under med så blir det tills slut bara massa likdelar kvar. Sedan går jag ut med härtklapping och hyperventilerandes och röker, röker , röker. Så Nej, jaq tänker aldrig försöka döda dem själv igen. Däremot så ska jag försöka komma på ett sätt att utrota dem!

Jag tror inte riktigt på det där att " den är lika rädd för dej som du är för den". Nej du, för jag har aldrig sett en spindel hoppa och skrika när den ser mig!

För mig finns inget vidrigare än spindlar. Förutom då feta, skitfula tjejer med tonvis med smink, för alla vet ju att de bara väntar på ett tillfälle att hoppa på dej och slå dej sönder och samman.

Som en stockholmare.

Tanken är att jag ska bege mig till Stockholm nästa vecka. Det gör att jag sitter här och funderar över allt jag ska göra i stockholm när jag äntligen slipper denna lilla skit by. Det borde heta skitbyn i stället för Edsbyn. -Gud så omoget av mig! Jag har i alla fall kommit på att jag ska bete mig som en tvättäkta 08:A när jag är i huvudstaden, vilket innebär följande :
  • Inte ha något lokalsinne what so ever.
  • Aldrig ha sett en älg ( jag får låtsat)
  • Älska varg
  • Jag får även låtsas att jag inte vet vad en mård är.
  • Blänga surt på alla som står på fel sida i rulltrappan
  • Köra vädligt aggresivt (alltså som en idiot)
  • Använda uttryck som "Stockholm Sverige"
  • Springa till tunnelbanan..
  • .. och bete mig som att hela världen går under när jag missar den
  • Gå ut på en Torsdag, bara för att det går.
  • Låtsat att jag aldrig varit volvoåkande fjortis
  • Tycka att allt ovanför nordtälje är Norrland
  • Aldrig har varit utanför tullarna (även där får jag låtsas)
  • säga att jag ska ta en skogspromenad när jag genar genom en dunge med björkar
  • Plötsligt glömma bort hur man kör bil när snön kommer.

Mycket mer än så hinner jag nog inte med under bara några dagar.

Jag hoppas att ni förstår att jag inte tror att alla stockholmare är sådana, så tar du inte åt dig ingår alltså inte du under min fördomskategori tvättäkta:08A. Tar du åt dig.. ja, då tycker jag mest synd om dig.

lördag 14 november 2009

En tanke om varg och hundar.

Jag kom just på en sak, med tanke på alla dessa vargar här omkring byn. - Fick just höra att det är elva vargar här i Roteberg, om det stämmer eller ej kan jag inte svara för.

Tänk om någon kommer på att lägga ut åtlar med gift i eller kött med skumgummi eller ser en varg och bestämmer sig för att skjuta. Det kan ju gå så fel, tänk alla hundar som kommer tugga i sig gift och skumgummi samt bli skjutna för att de ser ut som vargar. Fy! Låt varken våra hundar eller vargen plågas i hjäl på sådana sätt.
Är det det här som kallas skrivkramp?

fredag 13 november 2009

Ödets ironi

aaaaaaaah!! Ett sms från tresexti (krog i sthlm) som talar om att i kväll är det party där massa lyckliga, snygga människor som har ett liv kommer gå ut, är precis vad jag behöver när jag stitter i ett grått Edsbyn och ömkar ihjäl mig själv. Jag vill också vara lycklig och ha ett liv (snygg är jag redan). Hyckleriet flöööödar om ni läst mitt förra inlägg om offer, och ja. I dag är jag ett offer, jag tänker vara det ungefär tills Emelie kommer och dricker kaffe. Då jag ska bli glad! Sen blir det jobb, då blir jag ännu gladare.



... men just nu. BLÄÄÄ För denna dag.

Offer.

Sitter här och funderar på alla offer det finns runt omkring oss. Alla de som gnäller och klagar på att det fått fel förutsättningar här i livet och att det är de som är anledningen till att det senare i livet går dåligt för dem. Det var faktiskt när jag och Elin satt ute och hade en av våra kända rökrutor mitt i natten ( och kylan!) som jag började fundera rejält. Som vanligt kom vi in på alla dessa svin till killar som man träffat eller på annat sätt kommit i kontakt med, vilket ledde mina tankar till alla slags offer. Det är så ofta man hör att " den har inte haft det lätt" och så vidare ,men är det en ursäkt till att bete sig dåligt? Om man själv är medveten om det och skyller sitt dåliga beteende på bakrunden gör man då sig själv till ett offer? Om man själv är medveten om det borde det ju vara bättre att ta sig i kragen och göra någonting åt sitt liv. Ingen annan kommer göra det åt dig helt enkelt.

Själv gör jag min själv till ett offer vissa dagar genom att hävda att min livssituation just nu, beror på att jag är född 1990 och tog studenten mitt i lågkonjukturen. Jag hävdar också att det faktum att jag är uppväxt i Edsbyn och inte haft så bra förutsättningar till bra praktikplatser under gymnasiet har bidragit till att jag sitter där jag är. Men det är ju helt faktiskt så att ingen kan ändra på allt det där med att jag föddes 1990 och att jag är uppväxt i Edsbyn. Det enda någon kan göra, och det är ju bara jag, är att göra det bästa av situationen. Ta sig i kragen óch försöka åstakomma någonting i stället för att sitta på arslet och gnälla, på det sättet kommer man ingenstans. Mögligtvis till Soc.

Nu ska jag inte sitta här och hyckla, som ni kan läsa på min blogg är jag också ett litet offer ibland, till exempel i dag när allt bara känns bajs. Det jag har märkt är att i min blogg står det antingen om hur svårt allting känns eller en massa funderingen och åsikter, så jag tänkte passa på att säga att jag faktiskt är glad emellanåt också. Till och med så där äckligt lycklig ibland, så man bara sitter och dum ler och skäms när jag kommer på mig själv med det. Bara det att jag kan inte skriva om det, glada känslor känns på något sätt inte rättvist beskrivna när man sätter ord på dem.

lördag 7 november 2009

Pizza och utlänska killar vs svenska killar.

För många är killar ett mysteruim som inte går att lösa, vi förstår oss helt enkelt inte på dem. Jag har kommit fram till en lösning till att er singlar där ute: Skippa svenska killar och kör på de utlänska! Varför? jo det ska jag berätta för er.

Jag har upptäckt en sak när jag jobbat på Atlantic och det är att svenska killar är extrem torra, ger ingen dricks och tackar för maten och sedan går. Aldrig att de visar intresse eller flirtar, kanske att de sitter och glor i smyg när de tror att man inte ser. Utlänska killar däremot törs säga att man har vackra ögon och fråga vad man ska göra när man slutat jobba och liknande. Enda gången svenska killar vågar visa framfötterna är när de stupfulla på krogen kommer raglandes och bara äcklar sig. Svenska killar, skärpning!! En stor hiss till utländska killar, lär er av dem svenssons!
Tänk vad man lär sig av att vara servitris ;D

Självklart förstår jag att det är svårt att hitta bra svenska killar när jag redan norpat tiopoängaren! ;)

Nu till pizzan:
Jag har bakat min första pizza i dag! Alltså en riktigt pizzeria-pizza som jag kan sälja för 65 kr, haha. Jag funderade ett tag på om jag skulle rama in den och sälja den på blocket för några tusen? Kan man köpa Britney Spears hår dyrt, då kan man köpa min första pizza dyrt med!

En sak till.

Jag kan inte se någonstans hur många som är in och läser min blogg, bara hur många som kollar min profil. Vore kul om ni bara skrev ert namn eller liknande i kommenterar så jag vet om det är någon alls som läser. Och läser ni den inte är det dags att börja nu! ;)

Skönhetsproblem.

I dag funderar jag på ögonbryn och pluffs.

Jag börjar med ögonbrynen då jag verkligen HATAR att noppa dem. Jag förstår inte hur någon egentligen kunde komma på idén, det gör så förbannat j*vla ont vilket gör att jag skjuter upp det så långt det går. Jag vill ju inte gå omkring med två buskar i ansiktet så jag får helt enkelt härda ut de plågsamma minutrarna det tar, men usch vad jag hatar att göra det. Trots att modet den senaste tiden har varit lite buskiga ögonbryn vill jag i alla fall inte ha det, jag tycker det så ovårdat ut.
Denna plågsamma smärta får mig att tänka på alla dessa emon/fjortisar som skär sig i armarna, varför inte bara noppa ögonbryn när man mår dåligt? Det gör lika ont men det gör i alla fall nytta. Det är mycket snyggare med fina bryn än med massa ärr på armarna. Jag tänkte att jag vill dela med mig att den idén då jag i yngre tonåren ägnade ångestfyllda kvällar till att karva sönder handlederna. Då hade jag gärna uppskattat detta tips, hoppas fler gör det.

Nu till pluffs, mitt plufs. Jag skulle gärna bli av med det där extra man har lagt på sig under studentveckorna (alkhol i mängder sätter sina spår) och under sommaren. Att bli av med några pluffs-kilon är inte så svårt tänker ni men jo, när man jobbar på en resurang kombinerat med pizzeria så är det det. Jag har inte tid att äta lunch som jag tar med mej utan det blir en pizza för man tröttnar på sallad efter ungefär en vecka. Att jag sedan tillbringar väldigt mycket tid på en mack där emelie jobbar gör inte direkt saken bättre. Emelie själv säger att livet är fört kort för att räkna kalorier och jag kan inte annat än hålla med, själv tycker jag att livet är alldeles för kort för att gå runt och vara missnöjd med sig själv. Så ska man acceptera ca två- tre kilo för mycket eller ska man göra något åt det? Det är väl nu man har chansen att ha en snygg kropp så varför inte ta dem, när man blir gammal är det försent.
Detta riktar jag dock inte till er, ni får se ut hur ni vill utan att jag dömer er. Lite av poängen är att man ska vara nöjd med sig själv och ni har säkert egna fix-idér om erat utseende.

torsdag 5 november 2009

Djurplågeri och enkel statistik - Varg


- Jag (med lila jacka) och varg -




Ja, mina damer och herrar jag det blir ännu ett inlägg om varg. Jag kan också passa på att påpeka att jag inte är någon liten söt hundtjej som har en massa åsikter utan grund, utan att jag har läst på, fört argumenationer inför grupp och faktiskt vet vad jag pratar om. Så, nu vet ni det! Tror jag borde göra en egen katagori för varginläggen snart.


Anonym komenterade och tyckte att jag borde kolla upp hur många hundar som dör i trafiken varje år och hur många vargen faktistk tar. Och jag håller med, tittar man på den statistiken så ser det inte ut som vargen gör någon skada, men nu har jag gjort egna efterforskningar!
Jag har frågat min käre far som är inbiten jägare och tillbringar all sin fritid i skog och mark tillsammans med andra jägare om hur många hundar som dött i trafiken i samband med jakt den här säsongen. Det var nästan ingen sedan åttiotalet sa han, inte på markerna omkring oss. Tittar man på hur många hundar vargen har tagit, bara under en och en halv vecka, så är numret som jag känner till två. Jag har även hört att en tredje blivit tagen men är inte säker på att det stämmet så jag lämnar det osagt.
Just nu har vi 12 vargar i våra skogar + en flock vars antal jag inte känner till. Låt oss säga att vi har 15 vargar här runt Edsbytrakten då. Hur många bilar vi har vet jag inte, men det är i alla fall några tusen som rör sig på våra vägar dagligen. Tittar man då på hur många 15 vargar tar på några månader och hur många några tusen bildar dödar på några månader så ser man att här i våra trakter utgör vargen ett större hot än trafiken. Och ja, det är här, men det är ju våra trakter jag pratar om när jag diskuterar varg eftersom att det är här den finns och gör skada.



Det är inte heller bara våra hundar jag tänker på när jag pratar om varg, jag tänker också självklart på vargen som individ. Jag hävdar inte att den är mer eller mindre värd är något annat djur, men vargpolitiken just nu skadar även vargen. Jag ser hellre att en varg blir skjuten och att vi kanske har en mindre vargpopulation än att varghatare ska lägga ut åtlar och liknande till vargen. Detta varghat och vargkramade leder till att vargen tjuvjagas, och inte på ett snällt sätt! Jag har läst om att man försöker skapa inavlen så att vargen föder missbildade ungar och på så sätt inte kan föröka sig, att man lägger ut kött med skumgummi och en del annat för att bli av med vargen. Det är djurplågeri, det är hemskt! Som jag sagt tidigare, någon måste ju göras!

Svar på tal?

Anonym som kommenterade förra inlägget om vargar - snälla, svara på minga frågor jag ställer i inlägget!

Nej, jag är inte varghatare, jag har en åsikt! Jag har aldrig sagt att vi ska utrota vargen jag har sagt att någonting måste göras. Däremot hatar jag vargpolitiken! Jag blir bara så matt när jag tänker på diskussionen och jag tror inte att den har ett slut, båda sidor blir bara tvärare och tvärare.
Jag vill bara att ni sätter er in i vår situation och svarar på vad det är som gör vargen så otroligt speciell?

Snälla, förklara för mig för jag förstår verkligen inte att vargen ha lyckats fånga så mångas medlidande? vi föder upp djur i trånga boxar, som lider tills den dag de slaktas, för att äta upp dem men vargen.. ja, vargen?

" Det löser sig .."

..det gör det alltid" Jo men visst gör det! Jobb på fredag, niiiiiice. ;D

Nu blir det ett struntinlägg om vad jag har haft för mej de senaste veckan!

Försökte skriva ett men det blev inge bra, så en kortsammanfattning kommer här:
Bruket med emelie och vovvarna, shopping i gävle, nackspärr i en vecka ( alltså inget jobb heller) och besök av Jonas <3 Helgen när Jonas var här var höjdpunkten, gud så mysigt det var!

I morgon packar jag in Dilba i bilen igen så drar vi till bruket för nya äventyr med Emelie och hennes lilla monster Yra. Ska även in en sväng på atlantic och prata lite.

Har shoppat som en galning sen jag flyttade från stockholm, tröstshopping?
Massa skor, massa jeansleggins ( Underbart, nu kan jag använda bara det och slipper vanliga jenas, UNDERBAAAART! ) massa tröjjor och en massa linnen. massa massa massa allt! Man får helt enkelt ett extrem shoppingsug när man har extremt tråkigt. Jag vet inte riktigt hur det går i hop att man kan shoppa så mycket när man har tråkigt för man får ju inte mer pengar av det precis..

Varg - missförstådd?

Många vargkramare säger att vargen är missförstådd, men jag förstår inte riktigt vad det finns att missförstå?
Vargen är ett flocklevande rovdjur som livnär sig på att jaga. Den tar allt den har chans att ta för det är en del av deras natur. Vi människor utgör jsut nu inget hot för vargen utan är snarare till nytta efter som vi har kotletter i hagar och släpper även ut mat springandes i skogen som just nu är ett populärt byte för vargen. Vad har jag missförstått?

Jag anser snarare att det är vi hundägare här uppe i skogarna (även kallad varghatare) som är missförstådda. Vad tror folk, att vi ska ta emot vargen med öppna armar och sedan inte yttra ett ljud när den föder sig på våra hundar?

Det är sagt att i sverige ska vi ha rovdjur på ett ställe- mittersta sverige. Alltså hälsingland, värmland och dalarna. Vi ska alltså ha de 200 vargar som finns i sverige på denna yta och vi som bor här har ingen talan utan yttrar vi oss blir vi kallad varghatare. Jag blir så förbannad bara av att tänka på det här. Kan inte vi som bor här få bestämma hur vi vill ha det? De som säger att vi ska ha varg i sverige kan väl själva leva med den istället för att skicka den till oss?
Man säger också att det är vi själva som valt att bo i skogen och att vi får väl flytta om det inte passar oss. Men ska vi behöva flytta för att vargen ska få härja fritt, hör ni själv hur sjukt det låter. Det skulle innebära att hälsingland, dalarna och värmland skulle vara vildmark med en massa vilddjur. Ska de som bor i stan då få skylla sig sjävla om det blir rånade, bara för att de har valt att bo i stan? Det är ju rånarnas natur, det är så de livnär sig.. eh!?

Min hund är mitt barn, mitt allt! Jag har tagit på mig ett stort ansvar när jag skaffade hund och vill ge den det bästa liv den kan få. Just nu känner jag att jag inte kan ge en av mina hundar ett bra liv då hon har en förmåga att rymma om hon går lös. Hon kommer alltid tillbaka efter en timme eller så, men det räcker för att hon ska bli vargmat. och sig inte nej, för det gör det! 350 meter ifrån ägaren blev en hund tagen, en annan alldeles bakom huset! Det har gått förlångt, när ska någon förstå det?

Man säger att hunden inkräktar på vargens mark i skogen men om jag har en varg på min tomt, inte faan får jag skjuta den trots att den inkräktar på min mark! När blev vargen - ett rovdjur! - mer värt än våra familjemedlemmar?

Jag har så många frågor, så mycket att säga om denna släkting till våra hundar men vart vänder man sig? Vem har tagit alla korkade jävla beslut inom vargpolitiken? Låt oss som lever med varg och ser konsekvenserna av det varje dag ta beslut istället!

onsdag 4 november 2009

piss..

Klockan är ett på natten och här sitter jag. (Tiden som står angiven på mina inlägg stämmer inte, det har blivit knas) Kan inte sova har alldeles för mycket tankar som snurrar.

I dag fick jag reda på att jag kanske inte får jobba kvar på atlantic mer, men att jag får börja jobba i söderhamn om jag vill. Det finns en chans att jag kommer få jobba extra på atlantic på helgerna men inget är klart ännu så jag vet inte än. Får reda på det i veckan kanske. Happ.. Det här var ju himla skojj. Jag kan inte flytta till söderhamn?! Eller jo, jag kan men jag vill inte. Vad finns i söderhamn, pundare och mer pundare? Jag har absolut ingenting att hämta i söderhamn jag känner ingen och jag har knappt varit där mer än för att byta tåg.

Just nu är jag så jävla less på allting. så sjukt otroligt jävla bajsless på mitt liv.

Jag har även blivit erbjuden att köpa ett hunddagis i stockholm men har tackat nej till det då det inte är någoting jag vill göra. Så jobbmöjligheter finns det ju, vissa tycker kanske inte att jag borde klaga då vissa har gått arbetslösa väldigt länge. Men jag tänker klaga, för visst finns det möjligheter men vad hände med det jag vill? Har jag absolut ingenting att säga till om längre utan jag ska bara vara tacksam och ta de som finns utan att yttra mig. Bara för att jag råkade födas år 90 och sedan ta studenten mitt i lågkonjukturen. Nej, jag vill inte ha det så här! Jag vill ha något att säga till om, jag vill kunna vara glad och nöjd med mitt liv. Jag försöker jag försöker men jag orkar bara inte försöka längre. Jag blir så arg och less och jag har ingen att vara arg på utan allt hänger på mig själv. Vad jag väljer att göra av mitt liv. Men det känns som att vad jag än väljer så blir det inte bra, allt känns bara hopplöst nu..

Nu har jag inte jobbat på en och en halv vecka, det är det längsta jag varit ledig sen studenten och jag håller på att bli knäpp. Edsbyn är fult och tråkigt och jag är apless på den här lågkonjukturen. APLESS!!!

Vad blir nästa steg? Just nu känns det bara så otroligt jävla underbart att ha tagit studenten - ironin flödar!

tisdag 3 november 2009

Tävla ?

I dag funderar jag på mycket bland annat Irakkriget, jobb, flytt, varg, politik, vaccin mot grissjukan och massa sådant. Men i stället för att skriva om något av de så tänker jag skriva om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, mänligen Dilba.

Emelie och jag började diskutera vilka moment som ingick i lydnadsklass ett och efter att ha dubbelkollat på nätet så insåg jag att Dilba nog sätter alla moment. Så varför inte tävla? Det var ju det som var tanken när jag köpte henne, att få en hund att tävla med men nu har det gått fem år och ännu ingen tävling, bara någon utsällning.
När jag åkte från bruket så stannade jag till vid vår lokala klubb och körde igenom momenten med Dilba och kollade vad vi behöver träna mer på. Det var väl i princip läggande och ställande under gång, och finslipa foten men det ska vi nog klara av. Bara matte tag sig i kragen! ;) Såå.. nu ska jag kolla upp lite tävlingar på nätet och se vad jag kan hitta. Spännande!

Nackspärren har inte gett sig, vilket har resulterat i snart en vecka utan att jobba. Det börjar i alla fall släppa nu så jag hoppas på att kunna jobba på onsdag. En bra sak med nackspärren var att när Jonas kom upp i helgen jobbade jag ingenting, så vi hade all tid i världen att umgås. Hur underbart som helst. Älskade Jonas <3