"Vill man vara fin får man lida pin"

Som tjej har jag märkt av det ordspråket på många olika sätt. Det har yttrat sig i jätte onda fötter efter en kväll i högklackat, förfrysna ben efter en kall kväll i kortkort och i massa svordommar framför spegeln när jag plockar ögonbryrna. I går var jag däremot med om något jag aldrig varit med om tidigare.

Som jag skrev i går har jag nu shoppat nyårsklänningen och det är alltså den som har orsakat denna pina. Jag kan inte påstå att det är den bekvämaste klänningen jag valt, eftersom den är full av paljetter (jo, ni läste rätt, jag ska ha paljetter) som liksom vänder sig inåt och verkligen skär in i huden när man ska sätta på sig klänningen. Som tur är ska jag väl bara sätta på mig den en gång på nyår så jag får helt enkelt bita i hop. Annat var det i går i provhytten då jag provade den x antal ggr, vilket resultarde i RIVMÄRKEN på min rygg. Jag gick omkring och var lite öm hela dagen/kvällen i går efter att jag provat klänningen med tänkte inte så mycket på det, sedan kollade jag i spegeln och jo då, min rygg är full av rivmärken! Det är synd att vi inte bor i USA för då hade jag stämt VILA och fått en massa pengar för mina rivmärken.. men men, som sagt : Vill man vara fin får man lida pin.

That´s life.

Jag fick inte tag på klänningen jag ville ha, inte skorna heller.. MEN jag hittade andra skor och en annan klänning. :D Jag tog den sista i den färgen, mohaha. Så nu är jag redo för party, klänning och skor inhandlat, trots att det inte var det som det var tänkt så är nöjd ändå.

Ni som ska vara i gävle över nyår, håll utikik - vi kommer vara hot hot hot! ;)

Så måste jag påpeka att tjejen som sålde klänning till mig i dag är sjuuuukt bra försäljare. Efter att ha läst personlig försäljning märker man alla deras små knep ^^

Hej då mina kära läsare, nu överger jag er än en gång och beger mig till gävle till mina tjejor, och jag är sjukt taggad! :D

Jag är för lik de flesta andra.

ja, mitt livs historia, jag är så lik alla andra att det bara skiter sig för mig. För att göra det tydligare, det känns som jag har samma storlekar som alla andra! Eller så har vi som har min storlek helt enkelt samma smak när det gäller kläder och skor.

Var till bollnäs i dag och kollade efter skorna och klänningen jag spanat in, och då menar jag klänningen med stor K och skorna med stort S. klänningen fanns bara i storklek 40 och skorna i storlek 38.. som vanligt! Det är för stort, som vanligt.. What to do?! Jag får helt enkelt gå upp i vikt och på något sätt få större fötter. skiiiiiiit också! Kollade i alla fall märket på klänningen så jag får kolla runt i andra butiker som har samma märken, jag ska ha den klänningen, så är det bara.

Nu över till någonting trevligare.
Jag har haft en helt underbar jul som innehöll allt den ska innehålla, så otroligt nöjd :) Har varit lite dålig med att uppdatera men det är för att jag varit fullt upptagen med att fira jul, mysa med jonas eller att jobba. Kommer troligen vara lite dålig nu framöver också då jag på tisdag beger mig till gävle för lite seriös mellandags shopping, miljonbingo och nyårsfirande med landets bästa och snyggaste trio!

Det är tur att mina nära och kära har i beräkningarna att jag ska flytta snart, de har de tänkt på när de köpt julklappar åt mig. Mamma tyckte att det var viktigt att jag var snygg i håret, så jag fick en fön. (en bling bling fön förresten, skiiit snygg ^^) min syster känner väl mig så av henne fick jag en almenacka. Jonas tyckte väl att jag var dålig på att diska så av honom fick jag en kanongullig diskborste, han kanske trodde att jag skulle diska oftare då. alltså är jag redo för flytt, jag har ju en fön, almenacka/kalender och en diskborste. Stockholm here I come! Känns som något fattas? Just ja, lägenhet..

Klänningen med stort K!

Nu när det drar i hop sig till nyår så börjar man ju fundera på vad man ska ha på sig, och alla har nog samma mål: Klänningen med stort K. Även jag letar i år efter klänningen med stort K. Tidigare år har jag nog inte köpt någon speciellt utan tagit något jag redan hade, men i år när nyårsfirandet kommer bli något alldeles extra ska även klänningen vara det.

Under tiden jag sett mig om efter och funderat på vad jag ska ha för klänning har lite problem dykt upp. Så fort jag ser en snygg klänning så är den svart, alltid alltid alltid svart, och jag har bestämt mig för att den inte ska vara svart. What to do? En annan grej är att man vill ja ha en sådan där klänning som får alla att bara "WOW" och som man känner sig extra nyårsfin i, samtidigt som man vill kunna använda den fler gånger vilket för mej medför att det inte kan vara något alldeles för pråligt. Jag har några dilemman här som ni ser..

Jag kan ha hittat DEN klänningen redan, i Bollnäs (!!!) hör och häpna ;) Och den är verkligen bara wow utan att vara alldeles för mycket. Tyvärr tillät inte min ekonomi mig att köpa den just nu, så jag bara hoppas hoppas hoppas på att den finns kvar. Hittade även skor på den nya öppnade skobutiken i bollnäs, och de är jag helt säker på att jag ska ha! ;) Mer än så avslöjar jag inte.

Men om det nu skulle skita sig med klänningen jag hittat, är det någon som har några tips till mina dilemman?

Jag längtar.

Årets jul och nyår kommer bli så otroligt super dunder bra, och det bästa av allt : Det börjar redan på tisdag! ;) Då kommer nämligen Jonas hit och ska tillbringa julen här, och det ska bli jätte mysigt! :) Sedan fortsätter härligheterna med julafton och sedan julreor och sist men inte minst nyår som ska tillbringas med tjejerna i gävle. Fantastic four samlade igen! Det var alldeles för längesen och det kommer bli awesome!!!!

Jag ser fram emot dom här veckorna som aldrig förr och har en känsla av att det kommer bli... bara sååååå bra! Ni skulle bara våga förstöra det här för mig, då ni! Jag tänker helt enkelt bara skita i allt annat och bara njuta av det här, det känns som jag väntat längenog på allt det här. Det är liksom precis vad jag behöver.

OCH DET KOMMER BLI SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRA!

förstår ni nu varför det blir mest dystra inlägg om jag ska skriva om någon känslomässigt tillstånd? Det blir helt enkelt inte bra när jag är så här otroligt glad, det känns inte som jag kan göra känslan rättvis med ord. Hur som helst hoppas ni förstår hur BRA det kommer bli! ;)

Du volvokörande fjortis..

Nu när snön kommer sitter vi vanliga , dödliga människor och svär över det dåliga väglaget och låter helst bli att köra. Däremot så kryllar det av volvoåkande odödliga fjortisar på vägarna som alltid får mitt hjärta att hoppa upp i halsgropen.
Jag ska inte ta ifrån er den underbara känsla som infinner sig hos er när de 14åriga tjejerna i baksätet tjuter när ni sladdar omkring, absolut inte. Faktum är att jag själv tycker att det är kul att sladda omrking. Jag har eller ingenting emot SVF (sladdande volvofjortisar), min syster är tillsammans med en väldigt trevlig sådan. Jag måste bara påpeka att ni, båda SVF och VÅF (volvoåkande fjortisar) är lite småpantade för när era föräldrar berättar om alla de risker som finns med ett sådant uppförande i trafiken kan jag nästan ge mig tusan på att ni har sagt"Han/hon har kontroll på bilen". Jag tror inte någon som inte trodde att den hade kontroll skulle sätta sig och köra, faktiskt. En nyhet: Ni är inte odödliga och inte alls så duktiga på att köra som ni tror, ni har bara haft en jävla tur.

Ja, jag älskar faktistk fjortisar av alla dess slag. De får mig att tycka att jag själv är så otroligt bra!

Vargen gör sig påmind.

Nu har ett flertal vargobservationer skett och ännu en hund har fått känna på dess käftar. Denna gång överlevde hunden som tur var.

Säg vad ni vill men jag tror inte att vargen/vargarna som springer här i roteberg är riktigt friska i huvudet. Nu har vi dom alltså inpå knuten även här, i roteberg. I kväll har den setts två ggr och hunden träffade på den i går 500 meter från vårat hus, och den sågs även springa över grannarnas gård i går kväll.

Det är så här, att roteberg är ingen liten håla i skogen för er som tror det utan ett befolkat samhälle som sjuder av liv och rörelse. Själv bor jag granne med en låg - mellanstadie skola där det går flera hundra barn varje dag, och nu håller alltså vargen till här. Säga vad man säga vill men jag tror inte att vargar som väljer så befolkade ställen framför skogen är riktigt friska i huvudet, de hyser ingen som helst respekt för oss människor.

Så finns de säkert de som säger "De är mer rädda för dig än du för dem" Nej, sådant är inte fallet denna gång, för jag kommer inte ens i håg senast jag var ute på en lång skogspromenad. Detta för att jag inte vill vara i vargtrakten, men vargen syns nu alltså utanför mitt hus. Av det drar jag slutsatsen att den inte alls är särskilt rädd för mig. Jag tror nästan att vi har mer vargar i samhället nu än vad vi har människor i skogen, ska det vara så?

Och till er som tänker påpeka det, ja jag håller mina hundar kopplade. Till och med min underbara collie Dilba som aldrig skulle tänka tanken att lämna mattes sida går nu mera kopplad här. Ni som känner Dilba förstår hur absurt detta är. Och ja, här i Edsbyn är det fler hundar som blir angripna av varg än som blir påkörda. Många många fler dessutom. Och då kan ni räkna på hur många bilar vi har och hur många vargar det finns här, hela skiten är helt absurd!

Ni som säger att vargen inte får plats i skogen, vad är det som gör att den inte får plats? Det finns hundra mil skog häromkring där den borde kunna leva och frodas, men neej den väljer våra samhällen där den absolut inte får plats.

Själv drar jag till Stockholm snart i alla fall och slipper ha vargen på gården, men jag funderar på att kidnappa en varg och släppa den på plattan och hävda att den inte får plats uppe hos oss längre så den söker sig vidare. Sen får vi se om någonting görs åt den här absurda vargpolitiken.

Alla bitar faller på plats!

Är så otroligt glad och uppe i varv nu, nyheten har lixom börjat sjukna in och det känns helt underbart!
Jag ska få flytta i från byn, jag ska få flytta till stockholm, jag ska få plugga, jag ska få bli något, jag kommer kunna skaffa studentlägenhet (när jag nu får tag på någon) jag kommer få bo i hop med jonas på riktigt, i vååår lägenhet. Jaa, alla bitar bara faller på plats! UNDERBART!!!!

Kan inte ens sätta ord på hur skönt det ska bli att lämna arbetslivets stress och ovisshet och få landa i skolans trygga famn. Tiden sedan jag tog studenten har inte alls varit kul med allt var det innebar, men nu ska jag få landa på riktigt och äntligen bygga upp ett nytt liv. Det är så skönt att kunna tänka framåt och veta vart man är på väg, utan att känna den här ovissheten och ångesten. Fuck vad bra allt känns!

Nu vill jag fira! Vem är på ;)?

Bea goes Lärare.

Det lutar åt Stockholms universitet inom en snart framtid! ;) Gick in och kollade antagningen i dag och såg att jag blivit antagen till lärarprogrammet! Jag ska plugga till historia lärare på gymnasie nivå, den ni. Lite ironiskt att jag som var lärarnas mardröm på högstadiet nu ska bli lärare själv. Jag får helt enkelt ta och tacka Oscar, vår lärare i historia och samhällskunskap som har inspirerat mig till att bli en lika bra lärare som han var. Han är gryyym! ;) Jag måste bara lära mig vissla lika bra..

Nu blev det så klart en hel del att fundera på, nu blir det flytt igen, jag måste hitta lägenhet, sluta på atlantic och ja, en massa! Men ett jätte stort grattis till mig själv för att jag är så bra! ;D

Detta är ju en preliminär intagning och jag vet inte riktigt vad det innebär, så jag ska kanske inte bli alltför glad. Får det slutgiltiga beskedet senare, men än så länge: TJOHO! och än en gång, bye bye Edsbyn! :D

Julen - något för ytliga personer med.

Jag kom på att jag, fullt upptagen av min missär, har glömt bort en del av de positiva saker i livet så som julen som närmar sig med storm steg. Har nyss suttit och slagit in julklappar (mer om det nedan) när jag började fundera över lite saker runt julen. Även jag som är en ganska ytlig person verkar faktsitk rätt Go´ just nu.

Efter att ha fått tillbaka jul-längtan efter ett samtal med Jonas kom jag på att jag skulle slå in julklappar för att få lite julstämning. Farmor hade bakat lussekatter och skickat hem till oss så jag tänkte passa på att mysa till det med lite saffran och kaffe. (Kaffet blev kallt och lussebullen hård, man har tydligen inte tid att fika OCH slå in julklappar )
I år är ett sånt där år när jag är så otroligt nöjd med alla julklappar jag ska ge bort, ja jag är faktiskt klar med alla julklappar med, så nu förstår jag verkligen vad man menar med att det är roligare att ge än att få. När man var liten kunde man knappt vänta tills julafton innan man fick öppna sina klappar, nu kan jag knappt vänta tills julafton då jag får se de andras miner när det öppnar sina klappar. Jag kommer låta väldigt kliché nu men det är faktiskt så också att när ni ger mig något så är det "tanken som räknas". Det spelar inte så stor roll vad det är och absolut ingen roll hur mycket det kostar, så länge det finns en tanke bakom det. Detta trots att jag är en ganska ytlig person som tror att livet blir lättare om man är snygg i håret, har snygga kläder och ser allmänt bra ut (så nu står det svart på vitt också).

Jag som alla andra, hatar väl reklmam men nu när julen nalkas och den där rätta stämningen liksom inte vill infinna sig så tycker jag faktistk om reklamen. Det är något tryggt över det där när alla reklamer spelar på julen, jag tycker faktiskt om det. Det är nog det enda som ger mig lite julstämning nu förtiden.
Det jag ser fram allra mest emot den här julen är att jag skall få tillbringa den tillsammans med min Jonas, och inte 30 mil i från honom som de andra två åren. (oj, vår tredje jul tillsammans. Det låter seriöst ;) Det ska bli himla härligt i alla fall, eftersom julen ska tillbringas med sina nära och kära, och vem är mig kärare än Jonas?

Jag sammanfattar detta inlägg med att ni har lärt er att jag är ytlig, gillar reklam och har ett seriöst förhållande. Men att jag som alla andra tycker om att det är lite kliche över julen.

Puberteten.

Hela livet blir vi matade av ord som säger puberteten är en känslomässig berg och dalbana där det händer så otroligt mycket i kroppen, men varför har ingen sagt någonting om studenten?



Enligt mig kan man jämnföra livet efter studenten med puberteten, den enda skillnaden är att nu är vi snyggare och slipper alla dessa finnar! Ena dagen är man hur glad som helst,känner sig så otroligt fri och levnadsglad för att nästa dag ligga i fosterställning och bara söka efter trygghet och längta tillbaka till skolans trygga famn. Upp och ner upp och ner, ibland en loop också. Det kanske inte händer så mycket i kroppen just nu, men däremot händer det alldeles för mycket eller alldeles för lite runt omkring oss.



Trodde att det skulle gå att sätta ord på det här men det var inte så lätt som jag trodde då man mest bara känner sig otroligt förvirrad med alla känslor som man inte riktigt har koll på. Även det är ganska typiskt för puberteten, i alla fall skyller man på det då pubertetsoffren får sina raseriutbrott eller gråattacker.

Jag kan inte prata för alla men för mig känns det i alla fall som en andra pubertet utan finnar, mycket snyggare och utan alla kvävda skratt som uppstår när killarna går upp i fallsätt på en redovisning för klassen.



En sak som är skrämmade likt är att man helst av allt bara vill vara ifred

Till er som väntar spännt.

Jag vet att ni, alla mina många och trogna läsare väntar så spänt att ni snart blir gråhåriga på att få se en bild av min nya frisyr.

Jag förstår att ni blir tokiga av att behöva stå ut med denna väntan, men tyvärr har jag dåliga nyheter. Det är nämligen så att det inte finns något batteri i digitalkameran och batteriladdaren är borta samt att sladden till min mobil är spårlöst försvunnen. Så kan det gå när man har saker i två olika städer och i en massa lådor. Det är med sorg i hjärtat jag meddelar denna nyhet, men jag har ingen möjlighet att lägga ut några bilder.
Som tur är har jag en glad nyhet med, och det är att jag ska till Elin i morgon så är ni riktigt snälla och kommenterar en massa så ska jag tvinga henne att ta bilder som jag kan lägga ut. Bara för er skull (A)


Fast egentligen är det lite rätt åt er att vara så otåliga, eftersom ni är så fruktansvärt dåliga på att kommentera.

Om du vill känna dig smal.

Om du känner ett behov av att känna dig smal så har jag några tips till dig.

1. Skaffa en egen Jonas och kramas med honom.
- Senast jag var i Stockholm och kramades med Jonas så sa han någon i stil med "Vad smal du har blivit" Då kände jag mig smal och åt en massa pizza på jobbet den helgen.
2. Följ med din kompis när hon tatuerar sig.
- I dag följde jag med Emma när hon tatuerade sig ( Det blev skitsnyggt förresten! ) Jag som själv funderar på att rista in något för resten av livet frågade tatueraren om lite saker och det slutade med att jag skrev ut det jag tänker förgylla min kropp med. Det slutade med att jag fick stå i BH och jeans i deras oerhört upplysta studio och studera mig i deras helkroppsspegel för att ser vart jag skulle placera min tatuering. Då jag förväntat mig att jag skulle få se ett fläskberg i spegeln blev jag glatt överraskad när jag såg lite ben och knotor sticka ut här och där på mig själv samt upptäcke att jag hade en midja blev jag glatt överraskad. Då kände jag mig smal, och blev glad.
3. Om du är laktosintollerant eller känslig för fullkorn - låt bli att äta det.
- Själv är jag väldigt dålig på att undvika dessa saker vilket resulterar i att jag alltid går omkring och är uppblåst. Undviker man dessa saker några dagar blir magen platt och fin, och man känner sig enormt smal.

Men som en väldigt vis kvinna( jag själv) sa: Det heter inte tjock, det heter laktosintollerant.

Glad! ;D

Jag är så underbart glad denna vecka och har sån enorm livslust och vill bara ta för mig av allt som liver erbjuder.

Försöker skriva något men det blir inge bra, så i stället skriver jag det som ligger mig närmast om hjärtat just nu.

Jag skall tillbringa ett dyng med min bästa elin och dygnet ska innehålla shopping, skitsnack, kaffe och utgång. UNDERBART! <3

En liten notis

till föregående inlägg.

Emelie som klippte sig en timme efter mig blev också kanonsnygg i håret

Så tummen upp till Anna på salong nutid i Edsbyn!

Bea goes Bob.

Den största händelsen i mitt liv denna vecka, eller kanske någonsin, är att jag har varit hos frisören och klippt bort decimeter,förstår ni - DECIMETER , av mitt hår. (!!!!) De som känner mig vet att detta är något så stort, så stort att jag har gått och tjatat om det sedan jag bokade tiden i torsdags, strax efter att jag skrev föregåeende blogginlägg.

Nu är alltså mitt långa, blonda självfallande hår borta och omgjort till en mörkbrun Bob. hett hett hett! Blev hur nöjd som helst med det, det kändes (ursäkta uttrycket det känns så kliché ) helt rätt. Så kort som det är i bak har jag aldrig haft förut, hon fick till och med RAKA i bak för att få bort fjuna.

Jag var lite orolig att jag skulle känna mig extremt osexig, maskulin och (ursäkta än en gång) helt fel när jag klippt av min kvinnlighet. För ja, kvinnlighet sitter till 88,88 procent i håret enligt mig. Men alla ni som vill klippa av erat svall, ni kan vara lugn nu har jag ändrat mig. Har man lika kort hår som mig så kommer jag fortfarande anse att ni är kvinnliga. För ja, jag tycker själv att jag blev lite kvinnligare till och med.

Många av er, som inte vet vad en bob är, tror kanske att jag rakat av mig allt hår eftersom det blir sådan hysteri men sådant är inte fallet, ni får se bilder snart. Jag har fortfarande längd (läs kvinnlighet) kvar på håret.

Vad har nu hänt när jag ägnar ett helt blogginlägg till att skriva om min mya frisyr? Jo, det är så att jag har haft samma frisyr i ungefär 19 år. Ja, ni som är smarta har klurat ut att det är hela mitt liv, så då får man faktiskt skriva ett helt blogginlägg om det. Så det så!