Bea goes Bob.

Den största händelsen i mitt liv denna vecka, eller kanske någonsin, är att jag har varit hos frisören och klippt bort decimeter,förstår ni - DECIMETER , av mitt hår. (!!!!) De som känner mig vet att detta är något så stort, så stort att jag har gått och tjatat om det sedan jag bokade tiden i torsdags, strax efter att jag skrev föregåeende blogginlägg.

Nu är alltså mitt långa, blonda självfallande hår borta och omgjort till en mörkbrun Bob. hett hett hett! Blev hur nöjd som helst med det, det kändes (ursäkta uttrycket det känns så kliché ) helt rätt. Så kort som det är i bak har jag aldrig haft förut, hon fick till och med RAKA i bak för att få bort fjuna.

Jag var lite orolig att jag skulle känna mig extremt osexig, maskulin och (ursäkta än en gång) helt fel när jag klippt av min kvinnlighet. För ja, kvinnlighet sitter till 88,88 procent i håret enligt mig. Men alla ni som vill klippa av erat svall, ni kan vara lugn nu har jag ändrat mig. Har man lika kort hår som mig så kommer jag fortfarande anse att ni är kvinnliga. För ja, jag tycker själv att jag blev lite kvinnligare till och med.

Många av er, som inte vet vad en bob är, tror kanske att jag rakat av mig allt hår eftersom det blir sådan hysteri men sådant är inte fallet, ni får se bilder snart. Jag har fortfarande längd (läs kvinnlighet) kvar på håret.

Vad har nu hänt när jag ägnar ett helt blogginlägg till att skriva om min mya frisyr? Jo, det är så att jag har haft samma frisyr i ungefär 19 år. Ja, ni som är smarta har klurat ut att det är hela mitt liv, så då får man faktiskt skriva ett helt blogginlägg om det. Så det så!