Dåliga jag.

Har varit så dålig på att uppdatera men det finns en väldigt bra anledning till det. Antingen har jag varit så deppig att det inte är någon idé att skriva för då kommer detta förvandlas till en emo-blogg (hemska tanke! ) eller så har jag haft fullt upp med att gå ut eller umgås med mina underbara vänner ur fantastic four. Det har blivit en hel del utgång i diverse olika städer. Karlstad, Gävle och sist men inte minst stockholm nu i onsdags och fredas, fast onsdagen var ingen höjdare när det var dags att ta sig hem. Uuusch, ska det ta två timmar att ta sig hem om man bor i Stockholm?

I dag är det måndag, då brukar jag vara på bra humör efter helgens bravader dock alltid otroligt trött efter som jag inte kan sova mellan söndag och måndag. Varför är fortfarande ett mysterium. Just ni sitter jag och funderar på varför jag tog med en äcklig matlåda till jobbet.

Fick läsa Elins hemtenta i går vilket fick mig att inse att jag verkligen vill börja plugga nu! Samtidigt är det så mycket annat jag vill med, flytta till eget, flytta i hop med jonas, ( jag bor ju trots allt redan med honom), flytta i hop med vänner, flytta från stockholm, bo kvar i stockholm, ha min underbara Dilba vid min sida alltid alltid alltid (!!!!) , börja på nytt jobb, jobba kvar, skaffa en liten kortisvalp, resa med mera med mera. Ena dagen vill jag det ena , andra dagen vill jag det andra. Det visar sig vad det blir, jag jobbar ju mot allt det här varje dag så snart smäller det kanske!

Ge mig en morgondag att se fram emot..

Mera depp, mera uttråkad och mest blä på mig själv just nu! Har just sagt upp mig från telejobbet då det inte alls kändes rätt för mig. Så nu sitter jag här och deppar igen, undrar varför ingenting känns bra för mig just nu.

Jag vill så himla mycket, men vad? Flytta någonstans, plugga, jobba med någonting(Jag har självklart jobbet på hunddagis kvar). Helgen i Forshaga, som för övrigt var sjukt lyckad, fick mig att inse hur sjukt mycket mina vänner betyder för mig. Just nu skulle jag ge upp allt bara för att få flytta nära er igen och så fort jag tänker den tanken tåras ögona. Det här är piss. PISS!
Gå vidare säger en röst inom mig, som blir lägre och lägre ju längre tiden går, men om jag inte vill då? Eller om jag försöker och försöker men ingenting känns bra just nu.
Aaaaah! Ni hör ju hur jag låter, helt trasig. + Att jag blir så trött på mig själv när jag låter som ett jävla äckligt emo. Så, jag ska försöka fatta mig kort: BLÄ!

Ge mig nått. I alla fall en morgon dag att se fram emot. Någonting som jag vill kliva upp för. Ge mig en mening.

Allvar.

Ja ni, på måndag börjar allvaret! Det är då min första dag på nya jobbet, och neej jag har inte slutat på Högdalens Hundcenter, jag har bara skaffat ett till jobb. Så nu har jag alltså två jobb, den ni! ;) Kommer alltså jobba mellan 11 - 15 på Hunddagis och sedan mellan 17 -21 på nordicfuondrasing, telefonjobb. Kommer bli väldigt långa dagar man ska även bli skönt att göra något mer om dagarna.Så blire ju lite extra klirr i kassan också och det säger jag absolut inte nej till! ;D

Måste även berätta om kryssningen vi var på torsdag - fredag som inte alls blev så lyckad. Det var jag, jonas,jocke och fyra tjejkompisar till Jocke (jag och namn hör som bekant inte i hop). Torsdagskvällen började bra men storshopping i tax-freen och ölspel i hytten. Vad som hände mer? Inte mycket. Av någon anledning fastnade vi i hytten hela kvällen. Sedan blev det en favorit i repris sen förra kryssningen: Jag bryter i hop och gråter hysteriskt för att jag saknar fantastic four och Jonas tröstar och tröstar. Då är jag också askalas, en biverkning av ölspelet. Fredagen var det absolut värsta jag varit med om då att vara bakfull och sjösjuk inte är någon rolig kombination. Jag låg i hytten hela dagen och försökte sova så jag slapp illamåeendet. Kunde inte äta något förrens middagen hemma i Stockholm vid åtta på kvällen. Mer än så behöver jag nog inte säga, mer än att jag var så otroligt glad över att vara iland. Där var Gits och hämtade oss med bil då jag inte trodde att jag skulle klara av att åka tunnelbana utan att släppa lös köttbullarna och makaronerna jag åt dagen innan.

Vila i frid Matin Östergren

Det är helt ofattbart att någon så ung ska behöva mista sitt liv.

Att det kan gå så fort, under bråkdelen av en minut tappar bilen fästet och hela ens framtid försvinner.
Så många hjärtan brister och så många drömmar går i tusen bitar.

Någons bästa vän dör, någons pojkvän, någons bror,någons son.
Jag tänker på dej Martin och hoppas att du har det bra där du är nu.

Det här får mig att tänka på Simon med. Vi minns och sörjer dej fortfarande min vän <3

Allt är så sjukt. Så orättvist. Så ofattbart.
Var rädd om dina nära och kära, en dag kan det vara försent.