En skolskens historia.

Här kommer ett inlägg som en hyllning till min trogna corolla - även kallad pärlan - som i går, 18 år gammal, gick igenom besiktingen felfritt.

Denna bil har under många år varit mig och min mamma trogen, först skriven på mamma sedan på äldre dagar övertagen av mig. Den har åkt många tusen bil, flitigt använd och alltid pålitligt. Vi har susat fram över vägarna fram och tillbaka till lappland, fram och tillbaka till värmland och nu i mina ägor, från edsbyn till stockholm fram och tillbaka. Det har aldrig varit något större fel på den och jag kan inte säga att vi vårdat den väl då varken mamma eller jag gillar att köra luuugnt och försiktigt (vilket inte heller går i corollan) men vi har gett den mängder med kärlek och det är kanske därför den fortfarande är på hjulen så att säga. (HÖHÖ)

Jag övningskörde i den och sedan fick jag ta över bilen som studentpresent. Då höll vi tummarna för att den skulle hålla över sommaren. Efter sommaren höll vi tummarna att den skulle hålla fram tills besiktningen. När besiktningsdagen kom hade vi inte mycket hopp, bilen är ju ändå 18 år och inte rustad en enda gång + att corollor i den årsmodellen är känd för sin rost. Det kom som en chock för oss när päääärlan gick igenom FELFRITT! Vilken lycka, nu ska den få bli påkostad i alla fall för att fräscha till den lite så att den lever något år till.

Ni behöver inte tycka om min bil, ni behöver bara förstå att den är bäst!

Börjar bli ansvarsfull!

Min shoppingrunda i går satte käppar i hjulet för dagens planer. Under den korta tid det tog att gå fram och tillbaka till centrum hann jag med att dra på mig en förkylning, så i dag när jag vaknade var näsan täppt och bihålorna VÄRKER! - Tack pappa för att jag fick ärva värkande bihålor av dej.

Tanken var ju att åka in till campus i dag för att bli medlem i De lila ovrallernas förbund men efter lite funderande fram och tillbaka kom jag på att det är nog bäst att stanna hemma för att vara så pigg som möjligt på föreläsningen i morgon. Moget eller vad? Ja det kan man ju tycka, om man bortser från att jag ska ut och röjja gärnet med tjejorna och grabbarna i gävle i helgen och nästa vecka har jag typ 1000 lektioner. Men som min kära , också förkylda, vän sa " Det ska mycket till innan jag stannar hemma i helgen!"

Nu sitter jag i alla fall här utan kläder för att jag svettas som ett as, alldeles snart kommer jag sitta med stickad tröja och frysa som ett as i stället. Bra att resten är på jobbet så jag kan klä av och på mig hur jag vill! Känner mig i alla fall väldigt ansvarsfull som har valt att stanna hemma i kväll för att orka med föreläsning i morgon! - och för att orka med partyt med stor P på lördag.

Mardröm

Usch jag drömde så otroligt hemskt nu innan jag vaknade, det var så där att den obehagliga känslan satt kvar när jag vaknade och kom på att allt faktiskt var bra.

Jag drömde att jag av någon anledning flyttat tillbaka till Roteberg. Jag drömde också att min syster var helt knäpp i huvudet och att jag verkligen inte stod ut med henne, jag blev så där extremt förbannad att jag bara ville skrika massa elaka saker som jag hade ångrat sen när jag blivit lugn. Sedan var även mina vänner helt knäppa i huvudet. De pratade om saker de skulle göra men bjöd inte med mig, de sa heller inte att jag inte fick vara med men det var underförstått. Detta gjorde att jag helt enkelt tappade lusten att umgås med dem och jag var helt ensam.

Jag kände mig så otroligt maktlös och verkligen vantrivdes i situationen jag befann mig i samt att allting bara kändes så otroligt hopplöst. Usch och fy för den drömmen.
Många hävdar att drömmar speglar någonting runt omkring en själv men jag förstår inte riktigt poängen med den här drömmen? Jag har de bästa vännerna som finns, min syster går mig inte på nerverna längre, jag bor inte i roteberg och jag känner mig absolut inte ensam.
Vem vet, det kanske var en tvärtom dröm?

Att möta sina rädslor.

Tänkte att det var dags för en uppdatering av mitt numera väldigt spännande och händelserika liv.

I går kväll, tisdag, begav mig jag och Ida (en tjej i klassen) oss till konradbergs campus på kvällstid för att gå på informationsmiddag som hölls av klubbmästeriet. Gratis mat, gratis punch och shot till maten och sedan efterfest på puben. Det kan ju inte bli bättre!;) För er som inte vet vad klubbmästeri är så ska jag försöka förklara så gått det går då jag inte heller är riktigt säker än. De är i alla fall de som håller i gång studentlivet, puben och annordnar diverse aktiviteter för oss studenter. De är också de som har ovraller. Jag har sagt att jag aldrig någonsin kommer ta på mig en sådan ovrall eller gå med i kåren, då deras ovraller är det fulaste jag sett och de har konstiga saker för sig. Enligt mig sekt-liknande. Nu har jag dock tänkt om, och ska i väg för att träffa våra "mammor" i morgon för att gå med i klubbmästeriet.

Hur kommer detta sig då? Jo, det ska jag också ta och berätta. Det är tydligen så att i stockholm får man leta upp studentlivet själv om man ska ha något studentliv, det är inte som på andra ställen där studentlivet letar upp dig i form av nollning och sådant. Det är även en bra sak att gå med om man vill träffa nya människor och hitta på saker och det vill jag.

Nu ska ni inte bli oroliga och tänka att jag kommer supa istället för att plugga, för det är faktiskt så att jag är här för att plugga och jag har gett mig faan på att klara det. Men klart som faan att jag ska få festa till lite vid sidan av;) Jag känner ju heller inte så många här i sthlm och det här kommer ju leda till många nya bekantskaper. Så istället för att sitta hemma på arslet och gnälla över att jag inte känner någon så tar jag saken i egna händer!

Så alltså, svart på vitt, jag Bea ska möta min rädsla och gå med i De Lila ovrallernas förbund - vilket självklart inte heter så egentligen.

80-tal!

Nu är jag i desperat behov av hjälp! 20 års fest i all ära, och inte nog med det men nu är det 80-tals tema som gäller också, och som om inte det räckte så ska det vara krogenvänligt också. HJÄLP!

Så svårt är det ju inte med 80-tal egentligen, men sedan är det ju så att jag måste ha på mig det. Vilket innebär att axelvaddar, pasteller, benvärmare och permanent går helt bort. Jag har heller inte lust att studsa runt på krogen i en enorm, färgglad t-shirt då det inte riktigt är jag. För att inte tala om vad faan jag ska göra åt mitt hår? Som ni vet är det nu en brun bob som pryder mitt smarta huvud, och det finns inte så mycket man kan göra med den frisyren då den faktiskt är kortare än vad det ser ut. Neej, jag kan inte ha toffs, våfflar jag det så kommer håret i bak stå rakt ut, samma sak om jag tupperar det. Sååå, what to do? För att inte prata om fötterna, jag har tre par skor här och inga av dom är pumps, färglada eller platta höga stövlar. Jag har heller inte råd att lägga ut massa pengar på att köpa in saker jag bara använder en gång.

Jag är inte så negativt inställd till det här som jag låter men jag vill få er att förstå problemet.
En bra sak är att jag är helt beroende av skärp i midjan, så vad kan man göra med det?

Tacksam för all hjälp jag kan få, och ha i åtanke att det är jag som ska ha på mig det så gör om 80-tal till Bea, och tänk att jag ska på krogen. Tack!

Från mode till pluggande.

Måste säga att jag ääälskar modet som är just nu! Finns massa fina skjortor att välja på vilket jag tycker är extremt bra då jag är lite förälskad i just det plagget. Var på gina i går och inhandlade en blommig skönhet, ni vet den där skjortan i reklamen? Tror jag ska ta och köpa en till fast i annat mönster :)

Måste säga att jag är helt lost i foundation-djungeln också. Jag har nog inte hittar en enda som jag är helt nöjd med, makeup stores var ju helt okej men jag har hittat bättre till bättre pris. Däremot räckte den hur länge som helst vilket iofs är bra. Nu har jag köpt den mest värdelösa någonsin MaXfactor colour adapt. Den är väldigt "trög" eller "hård" vilket var en stor omställning från makeup stores lösflytande. Dessutom var det inte alls länge sedan jag köpte den men så för någon dag sedan upptäckte jag att det bara var halva kvar. Då har jag alltså haft den i ca tre veckor och inte använt den varje dag, helt värdelöst. + Att för att få ett jämnt resultat så måste man ta så mycket att man ser ut som en översminkad fjortis. Ingen hit! Men, jag tror mig ha hittat lösningen - att blanda ut den med min vanliga hudkräm. Då behöver jag inte ta lika mycket vilket gör att den ju räcker längre + att den inte blir lika tjock. Kanon!

Nu till något lite seriösare, nämligen pluggandet. Har nu, efter mycket om och men, äntligen lyckats beställa hem böckerna. Vissa gick inte att få tag på, så det får bli ett till besök på Akademibokhandeln. Har såklart beställt från www.lycknis.se , där de har garanterat billigast, annars skickar man i väg ett mail dit om man hittar boken billigare någonstans och då sänker de priset. Skit bra! Däremot är jag inte något fan av deras hemsida, den har krånglat massa för mig, tror det här är åttånde gången jag försöker beställa böckerna. Den här gången fick jag äntligen i väg min beställning men då var jag lagom irriterad. Nu väntar jag i alla fall på att böckerna ska dimpa ner i brevlådan i alla fall så jag fårbörja läsa någon gång, ska bli otroligt spännande.

ps. Föregåeende inlägg är ett resultat av alkohol och diskussioner - Alltså, inget att bry sig om!

trångsynta jävlar.

Jag gillar inte offer.

Man kommer ingenstans genom att sitta hemma på arslet och gnälla, eller med finare ord : Man är sin egen lyckas smed. Dessa meningars innebörd är så att säga vad jag lever efter just nu, och i dessa tider med så pass hög arbetslöshet så hör jag så otroligt många gnälla. Jag är själv en av dem.

Jag måste säga att jag blir grymt irriterad och kan inte riktigt förstå hur vissa tänker, när de sitter hemma på arlset och gnäller över att de inte kommer någonstans. Självklart kan man få vara deppig, less och helt enkelt tappa orken, ni som följt min blogg sedan i somras vet att jag själv varit där. Själv anser jag att om man försöker men ändå inte lyckas så får man faktiskt gnälla lite, jag tror till och med att man måste få vara ett deppigt offer i några dagar tills man orkar ta nya tag för att.

Jag själv har alltid sett mig själv som en gnällig typ, jag har även fått höra det av andra att jag bara gnäller, sedan för någon dag sedan insåg jag att jag är i alla fall inget offer. Jag har ju faktiskt kommit någonstans och detta gjorde mig lite stolt över mig själv faktiskt. Nu menar jag på inget sätt att jag är bättre än alla er andra, för det jag gör just nu är inget unikt. Jag menar inte heller att mina val och mina mål är bättre än andras, men däremot verkar det som att jag uppfattas så av vissa men nu kommer det svart på vitt - Jag tycker inte att jag är bättre än ni! Absolut inte, jag respekterar era val i livet och önskar att mina val kunde få samma respekt.

Poängen i det här är att jag vill få ut att man kommer ingenstans genom att sitta hemma på arslet utan ork att ta tag i något. Det är ingen som kommer ta tag i erat liv åt er, det är bara ni som kan göra något åt det. Det känns som att i dessa tider är det så lätt att man skyller på samhället, och just nu är väl det den stora boven, men trots det så är det ni som väljer om ni ska vara ett offer eller inte.

Ska även nämna att jag inte har några speciella i åtanke med denna text, den har bara växt fram i min kliruga lilla hjärna och riktar sig till den som behöver en spark i arslet.

Taggad till tusen!

Detta är mitt hundrade inlägg, så nu tänker jag skriva något som är otroligt superduper kanon bra! Det är nämligen så att fredagen den 29:e ( ni smarta har listat ut att det är om en vecka ) så beger jag, Jonas och Boa oss mot gävle för att fira vår älskade lilla Elin som blir 20.

Helgen kommer innehålla allt jag tycker om! Två underbara medlemar i den fantastiska fyran, min älskade Jonas, Alkohol, fina gå ut kläder och krogen. Kan det bli bättre? Nej! (Jo, om även den tredje medlemen kunde vara med) Så ni förstår kanske att jag är taggad till tusen och har massa lyckorus som vimlar omkring i kroppen, för sådana här helger är det absolut bästa jag vet. Det är som sagt så bra att jag ägnar mitt hundrade inlägg i den här helgens ära, shiiit vad jag längtar!

It will be awesome!!!

Botemedel mot blekhet?

Jag är född med många bra egenskaper så som att jag har tjock, fint och självfallande hår och att jag nog aldrig kommer kunna blir riktigt tjock, för tro mig - då hade jag varit det! Jag kan äta i princip vad som helst, hur mycket som helst och det enda som händer är att jag får lite pluffs som jag sedan går omkring och hatar. Nu på äldre dar oroar jag mig inte så mycket för något pluffskilo extra för jag vet att det försvinner då jag är en så att säga viktpendlare. Men ingen är perfekt och för att väga upp allt det här braiga med mig så beslöt sig en högre makt för att göra mig blek, och tydligen allergisk mot solarium.

Nu behöver jag hjälp, jag vill inte vara blek. Jag vill inte vara så där extremt jätte brun heller, men jag vill inte känna att jag skulle passa som vampyr i twillight, jag vill ju se mänsklig ut i alla fall. Eftersom att det tydligen är populärt att vara brun så finns det diverse produkter som ska hjälpa oss blekfisar att bli bruna och fina, men vilka är bra? Solarium funkar inte för mig för när jag solar får jag ett utslag som kliar, och det är nog inget bra utslag så därför har jag besämt mig för att i dag var sista dagen jag solade. Nu har jag inhandlat Dove summer glow som jag använt förut, en lite diskretare brun utan sol produkt. Den funkar ju men det är så sjukt svårt att få det snyggt, och det kladdar och det är inte alls så smidigt som solarium. Jag har även provat riktigt brun utan sol men det vill jag inte göra om. Så jag såg ut!!! Har upptäckt att det finns typ Brun utan sol servetter, är det någon som har provat dem och vet i fall de är bra? Har också för mig att det finns väl typ piller som gör att man blir brun, men de kostar väl skjortan?

Är det någon som har lite tips för en blekfis som vill bli brun? Jag kommer vara er evigt tacksam! ;)

Ni gör mig så glad.

Blir så glad när jag får höra att ni läst min blogg. Det lyser liksom upp min dag att veta att någon är lika smart som mig och på så sätt kan förstå och uppskatta mina geniala texter.
Jag blir ännu gladare när någon lämnat en liten kommentar, så därför är jag extra glad nu när kommentarerna ökat i antal. Fortsätt så!

(Det är egentligen inte mer än rätt att ni ger mig en liten kommentar som ett bevis på hur mycket ni uppskattar mina tappra försök till att förgylla er vardag. Här sitter jag och klurar ut skitbra saker att skriva, då tycker jag att det minsta ni kan göra är att lämna en rad eller två. )

08:a

Bor nu än en gång i stockholm, denna gång mer än 6 månader -

närmare bestämt minst fyra och ett halvt år. Jag är GLAD!

Varför är det fel av män att slå kvinnor?

Detta är något jag grubblat över sedan nyår då diskussionen om ett jämnställt samhälle dök upp. Någon hävade då att det måste det vara okej för män att slå kvinnor också? Jag själv har mina egna argument att bygga min åsikt på, men jag har inte kunnat släppa frågan och undrar vad andra, alltså ni, har för argument och åsikt?

Varför är det fel av män att slå kvinnor?

Tråkigt väder - Tråkig titel.

Jag har kommit på att jag verkligen beundrar er som har som rutin att gå upp klockan 6 på morgonen, det är verkligen beundransvärt att ni kan funka så tidigt på morgon. Själv kan jag inte komma på något hemskare än att behöva kliva upp på morgoen- eller jo, om jag fick välja mellan att se en spindel eller kliva upp ur sängen skulle jag faktiskt välja att kliva upp.

Just nu är jag så där lagom småirriterad, klockan är tolv och jag har redan varit på föreläsning och hunnit hem. Vad ska jag göra av resten av dagen då? Känner mig så där extremt kreativ och beredd att hugga i men har ingenting jag behövar göra, grymt irriteranade. Om några veckor uppskattar jag nog sådan här tid när man bara kan ta det lungt, men inte just nu när det känns som det är det enda jag gjort sedan studenten. Har faktiskt känt mig extremt korkad de månader som gått sedan studenten, jag har ju inte alls behövt använda mig av min finurliga hjärna på samma sätt som förut. Är verkligen peppad på att få börja plugga nu, ös massa plugg över mig bara! (Det kommer jag ångra att jag sa va? )

Fick mail i dag från blocket om att det har gått två veckor sedan vi la ut våran annons om lägenhet. Två veckor?! Två fjuttiga veckor? Det känns som evigheter sedan ju.
Vi var förövrigt på visning av lägenhet i går, men tackade nej då det gällde bara fyra månader. Än en gång har vi fått tacka nej, det känns härligt att ha makten igen, höhö! Så lägenhetssökandet rullar liksom på, det händer saker hela tiden.

Var ju på första föreläsningen i dag, och bredvid mig satt det något viktigpetter som redan hade alla böcker, kunde namnet på föreläsaren, var artig nog att ta i hand om hälsa på mig när han kom och satte sig samt bar kostym. Han var 25 år, och jag bara hatade honom. Ambitiös ja visst, men sluta vara så extremt duktig - blä! Får rysningar över hela kroppen, jag klarar helt enkelt inte av sådana dära "duktiga" personer, de får mig att må illa.

Money money money !

Om jag hade haft jätte mycket pengar hade det underlättat mina studier på många sätt.

1. Jag hade kunnat köpa den bästa värsting datorn ever.
2. Jag hade kunnat köpa mig kompisar.
3. Jag hade kunnat muta lärarna att ge mig godkänt.
4. Jag hade haft råd att ta taxi till föreläsningarna, och på så sätt slippa den äckliga kommunaltrafiken.
5. Jag hade kunnat hyra alla skitdyra lägenheter på blocket som publiceras om och om igen för att ingen blir av med dem.
6. Jag hade kunnat köpt ett, eller många, svarta första handskontrakt.
7. Jag hade haft råd att anställa någon som lagar mat åt mig...
8. ... och på så sätt kunnat äta nyttig mat utan att behöva anstränga mig..
9. .. och på så sätt blivit piggare och mer välmåeende.
10. Jag hade kunnat köpa sprillans nya böcker, vilket kanske gör att det känns lite roligare att plugga.
11. Jag hade kunnat köpa ett gymkort på det nyaste, fräschaste dyraste gymmet och på så sätt kanske tyckt att det var kul att träna.
12. Jag hade kunnat köpa, eller få någon att uppfinna, ett smarthetspiller.
13. Jag hade kunnat anlita världens bästa hundvakt och på så sätt inte behöva oroa mig för om det kommer funka att ha hund. Och alla vet ju att hundar är bra för välmåendet.
14. Jag hade kunnat shoppa gärnet vilket är bra då jag blir glad av att shoppa.
15. Jag hade kunnat ha en personlig massör, vilket skulle vara bra för att slippa ryggont och min förbannade huvudverk.
16. Jonas hade inte behövt jobba utan kunnat vara min "hemma-man"
17. Jag hade kunnat resa bort till soliga ställen för att koppla av.
18. Jag hade haft råd att åka och häsla på alla mina nära och kära som är utspridda i vårt avlånga land, det skulle jag bli väldigt glad över.
19. Jag skulle kunna ha en bil och hyra parkering till den.
20. Jag skulle aldrig behöva oroa mig för pengar!

Och så säger man att man inte blir lyckligare om man har mycket pengar?

This is the start of something new.

Här kommer en liten uppdatering om vad som händer just nu, vilket är väldigt mycket, väldigt rörigt och vädigt oklart. Även om jag inte gillar att skriva eller att läsa bloggar som är som någon form av kalender eller dagbok där man har raddat upp allt man gjort och allt man ska göra, så tänker jag skriva så i dag i alla fall.Kalla det dubbelmoral om ni vill men jag inbillar mig att ni tycker att det som händer i mitt liv är lika nytt och spännande som jag tycker.

Alltså, jag var på inskrivning (registrering) samt information i går, informationen sa mig inte så mycket då det de pratade om inte var något som är relevant just nu. Det kan bero på att jag gjorde något väldigt dumt vilket var att dricka två koppar kaffe och en juice och gick sedan och satte mig för att lyssna på informationen. Märker ni att något fattar händelseförloppet? Ja, precis - Ett toalett besök!! Jag vart så otroligt kissnödig under den en och en halv timme det tog för dem att klämma ur sig orelevant information så jag fick ont i magen.

På lägenhetsfronten rör det sig i alla fall upp och ner. Än så länge har vi inte fått tag i något som passar oss i alla fall, tycker vi mest får svar från skummisar. En sak som gör mig lite glad är att vi har tackat NEJ till en lägenhet som vi inte ville ha, det känns bra. Självklart hade det känts bättre att tacka ja till en lägenhet vi ville ha, men det är något tillfredställande över att tacka nej med. Det blir liksom äntligen vi som har makten, vi som ställer villkoren, ja ni fattar. Men alltså, letandet fortsätter.

På måndag börjar allvaret på riktigt för mig, då har jag min första lektion/föreläsning. Klockan åtta! huua, jag är inte alls van att gå upp den tiden, det är mitt i natten för mig. Det ska i alla fall bli himla spännande! Oturligt nog så ska min nuvarnade värdfamilj, Jonas familj alltså, åka till fjällen nu på lördag och bli borta tills på onsdag. Det innebär att jag kommer få bo helt själv i huset här, vilket är jätte snällt av dem men jätte läskigt för lilla paranoida mig. Har jag tur så är Boa och hennes roomie snälla och förbarmar sig över lilla mig.

Sedan är det ju allt det här med alla dessa papper som gör mig galen. Ska senare i dag bege mig ner till centrum för att fixa e-legitimation för att kunna söka csn över internet. Det går lite fortare då och eftersom jag, som alltid, är ute väldigt sent så behöver jag verkligen spara allt tid jag kan. Jag behöver ju pengar NU! Det är också en sak som tar upp mycket tid av mina tankar nu. Hur faan ska jag få det här att gå i hop ekonomiskt innan jag får första CSN pengarna? Ja, det har jag inget bra svar på så det får helt enkelt lösa sig.

Det verkar alltså som att min resa till stockholm över några dagar verkar bli permanent redan nu. Ska be mamma skicka ner alla mina kläder med Anna så har jag i alla fall något att ha på mig. Alla andra saker kommer inte ner förrens vi har hittat lägenhet.

Det är i alla fall en himla tur att jag har Elin som nu ska börja plugga sin andra termin på högskola, så jag kan gå till henne med alla mina frågor om allting. Det har hjälpt mig en hel del.

Ja, detta är bara en del av allting, jag skulle kunna skriva fem gånger så långt om allt det andra men jag blir matt bara av att tänka på det. Hur det än är så börjar jag få lite koll på en del saker, och det är väl som en av mina nya klasskamrater sa i går "Det är bara att ta en sak i taget". hm.. tror jag borde haka fast mig vid henne, så jag har någon som kan ta ner mig på jorden när jag skenar i väg med mina tankar och funderingar och allt var det är.

Hur som helst, fast det är väldigt mycket att hålla koll på och mycket ny information och mycket som ska ordnas så njuter jag verkligen av allt det här. Det händer saker, äntligen, och det ska bli himla kul att äntligen få börja. Det är liksom en start på någonting nytt - ganska självklart - men jag har inte kännt att jag landat riktigt sedan studenten utan jag har hela tiden varit på väg någonstans. Nu hoppas jag att jag inom en snar framtid kan få en hyfsat stabil tillvaro och håller tummarna för att det ska bli så kul att plugga som jag tror att det ska bli.

Nu tog det helt stopp så jag slutar här. Kommer kanske en fortsättning någongång eller så kommer det förhoppningsvis ett inlägg om mina intressanta funderingar snart.

frågetecken.

Har varit otroligt dålig på att lägga upp något bra inlägg här på sista tiden, men det finns en förklaring till det. Det är nämligen så att mitt huvud är fullt utav frågetecken och utropstecken inför den annalkande skolstarten som närmar sig med stormsteg. Alltså skulle mina inlägg se ut ungefär så här : "??????? !!!!! ?????? !!!!! " och det är inte så roligt att läsa eftersom det inte säger så mycket.

För tillfället befinner jag mig i stockholms hos Jonas, i morgon ska jag för första gången bege mig till stockholms universitet för registrering och för att få information. Jag TROR att första skoldagen är den 18, får förhoppningsvis rätsida på det i morgon. Den allra största från är "Vart faan ska jag bo?!" och den här csn-grejjen är nog det absolut mest förvirrande jag stött på, eller så är det jag som är extremt korkad. Vi hoppas på att det inte är det sist nämnda för då bådar det inte gott inför mina år på universitet.

Jag ser verkligen fram emot det här men just nu är jag som sagt mest förvirrad och mitt huvud är full av frågetecken och orosmoln. Som tur är så är jag Bea, vilket innebär att det alltid löser sig för mig på något sätt. That´s the story of my life! (Peppar peppar ta i trä!)

Nu fick ni ta del av några av mina frågetecken i alla fall,kanske kan någon av er skriva något snällt och lugnande eller helt enkelt förklara hur allt fungerar?

Tänk om ingen tycker om mig så jag blir helt ensam och inte får några kompisar? :|

Bara för att.

Bara för att jag saknar Jonas jätte mycket.
Så mycket att det till och med gör ont liksom.

Mina dagar sedan hemkost från gävle har bestått av förkylning, ta hand om hundarna samt leta lägenhet. Jag har suttit klistrad framför datorn inne på blocket och mitt hotmailinkorg!

I går la vi även upp en annons på blocket om att vi söker lägenhet (vuxenpoäng till oss!) och i dag när jag kollade hade jag fått svar! oooh, my! Lägenhet och allt vad det innebar lät alldeles perfekt, nästan för perfekt, vilket det också visade sig vara. Efter en hel dag i telefon kom vi fram till att det verkade väldigt misstänkt och oseriöst så vi fick tacka nej. Jävla skitkärring, försöka blåsa oss så där!
Tillbaka på ruta ett alltså, vi har tagit till ALLA kontakter vi har kommit på nu och letande fortsätter. Önska oss lycka till! :)

Har ni något förslag eller tips så bry er inte så mycket om annonsen i föregående inlägg ;D

söker lägenhet.

Vi är två rökare som tycker om att festa.
Gärna både vardagar och helger, vilket som går bra.
Jag själv har två hundar, en som fäller extremt mycket och den andra skäller.
Vi är bara 19 år och ingen av oss gillar att städa.
Är det för kallt ute kan jag tänka mig att röka under fläkten.
Vi tycker också om att ha högljutt sex, helst hela natten.
Vi tar ingen hänsyn till grannarna, de kan ha öronproppar.
Intresserad av att hyra ut till oss?

2009 - ett omtumlande år!

Året börjar med vårterminen i trean på vårt älskade gymnasium, Forshaga akademin. Den termin som jag tror alla gruvar sig mest för. Den innehöll allt den skulle, hårt pluggande, studenveckor, bal och student. Även en hel del tårar och skratt. Mamma skriver även över sin bil på mig och på så sätt blir jag bilägare till min älskade corolla.

Direkt efter studenten beger jag mig till Stockholm och flyttar in hos Jonas för att börja jobba på Högdalens hundcenter. Mitt allra första jobb. Där tillbringar jag mina vardagar under sommaren medans kvällerna går ut till att umgås med jonas och helgerna går åt till att brumma kors och tvärs över landet i corollan. Detta för att träffa vänner och festa. Jag jobbar även några pass som telefonfärsäljare men säger sedan upp mig då det inte funkade under fårhålladena som var. Mitt andra jobb. Under sommaren hinner jag även med att fylla 19.

Någon gång i september kommer jag på att jag vill börja plugga så jag söker till högskolan. Den 9:e oktober firar jag och jonas även mäktiga två år! Någon gång över hösten blir jag uppsagd från jobbet, deppar i hop och åker hem till Edsbyn. Där får jag genast nytt jobb på Atlantic (resturang) och jobbar fortfarande där. Mitt tredje jobb. Detta innebar självklart flytt tillbaka till Edsbyn.

Tiden rullar på och jag blir antagen till Stockholms universitet till lärarutbildningen. Detta innebär en stor glädje och självklart flytt till stockholm, och det är där jag är nu. Inte i stockholm utan på väg till stockholm och letar lägenhet för fulla muggar. De kommande veckorna kommer vara mina sista på Atlantic.

2009 har alltså inneburit 2 flyttar, 3 jobb och otroligt mycket känslor av alla dess slag. Jag har lärt känna mig själv otroligt bra och fått perspektiv på vad som verkligen betyder något.

Vad 2010 kommer innebära får framtiden visa, det jag vet säkert är att jag kommer börja plugga till lärare vid stockholms universitet. Jag kommer också flytta till Stockholm och i hop med Jonas. Jag planerar att jobba extra vid sidan av studierna samt att min corolla troligtvis inte går igenom besktningen så jag blir corolla-lös. Året kommer innehålla mycket nya folk och jag hoppas på att träffa nya vänner, samtidigt som jag kommer hålla hårt i de gamla.

2009 slutade med sista terminen på gymnasiet och 2010 börjar med första terminen på universitet.

Nyårslöften har jag inga då jag känner att jag inte behöver anstränga mig för att ändra något. Livet kommer fortsätta rulla och jag låter det ha sin gång, då jag upptäckt att det alltid löser sig för mig.

Jag dissar stenhårt.

1. Min nyårsklänning!
Jag har aldrig förut varit med om en sådan självdestruktiv och desktruktiv klänning. Som jag skrivit i föregåeende inlägg så lämnade klänningen rivsår på ryggen när jag skulle sätta på mig den, men det är inte det enda den gör. Den hakade även fast paljetterna i mina strymbyxor, hela tiden, vilket gjorde att mina strumbyxor såg ut som skiiit hela kvällen. Som om inte det var nog så var den ju även självdeskrutiv vilket visade sig genom att den gjorde sönder sig själv. jo då, underklännigen blev också förstörd av dessa förbannade paljetter. Jag dissar paljettklänningen stenhårt!!

2. Att vara ute och titta på fyverkerier vid tolvslaget.
Nej, jag ser ingen charm alls i det. För det första är jag skotträdd och gillar inte alls att det smäller överallt runt omkring mig, för det andra så är det alltid så förbannat kallt ute. Jag kan öppna min champange inne och skrika gott nytt år utan att frysa arslet av mig och utan att omges av fyverkerier som bara skrämmer skiten ur mig.

Förövrigt var mitt nyår otroligt bra! Tack alla som medverkade till en kanon kväll/natt. Speciellt min älskade, fantastiska fyra! <3