En skolskens historia.

Här kommer ett inlägg som en hyllning till min trogna corolla - även kallad pärlan - som i går, 18 år gammal, gick igenom besiktingen felfritt.

Denna bil har under många år varit mig och min mamma trogen, först skriven på mamma sedan på äldre dagar övertagen av mig. Den har åkt många tusen bil, flitigt använd och alltid pålitligt. Vi har susat fram över vägarna fram och tillbaka till lappland, fram och tillbaka till värmland och nu i mina ägor, från edsbyn till stockholm fram och tillbaka. Det har aldrig varit något större fel på den och jag kan inte säga att vi vårdat den väl då varken mamma eller jag gillar att köra luuugnt och försiktigt (vilket inte heller går i corollan) men vi har gett den mängder med kärlek och det är kanske därför den fortfarande är på hjulen så att säga. (HÖHÖ)

Jag övningskörde i den och sedan fick jag ta över bilen som studentpresent. Då höll vi tummarna för att den skulle hålla över sommaren. Efter sommaren höll vi tummarna att den skulle hålla fram tills besiktningen. När besiktningsdagen kom hade vi inte mycket hopp, bilen är ju ändå 18 år och inte rustad en enda gång + att corollor i den årsmodellen är känd för sin rost. Det kom som en chock för oss när päääärlan gick igenom FELFRITT! Vilken lycka, nu ska den få bli påkostad i alla fall för att fräscha till den lite så att den lever något år till.

Ni behöver inte tycka om min bil, ni behöver bara förstå att den är bäst!