Puberteten.

Hela livet blir vi matade av ord som säger puberteten är en känslomässig berg och dalbana där det händer så otroligt mycket i kroppen, men varför har ingen sagt någonting om studenten?



Enligt mig kan man jämnföra livet efter studenten med puberteten, den enda skillnaden är att nu är vi snyggare och slipper alla dessa finnar! Ena dagen är man hur glad som helst,känner sig så otroligt fri och levnadsglad för att nästa dag ligga i fosterställning och bara söka efter trygghet och längta tillbaka till skolans trygga famn. Upp och ner upp och ner, ibland en loop också. Det kanske inte händer så mycket i kroppen just nu, men däremot händer det alldeles för mycket eller alldeles för lite runt omkring oss.



Trodde att det skulle gå att sätta ord på det här men det var inte så lätt som jag trodde då man mest bara känner sig otroligt förvirrad med alla känslor som man inte riktigt har koll på. Även det är ganska typiskt för puberteten, i alla fall skyller man på det då pubertetsoffren får sina raseriutbrott eller gråattacker.

Jag kan inte prata för alla men för mig känns det i alla fall som en andra pubertet utan finnar, mycket snyggare och utan alla kvävda skratt som uppstår när killarna går upp i fallsätt på en redovisning för klassen.



En sak som är skrämmade likt är att man helst av allt bara vill vara ifred