Det som händer.

Ja, det som händer är att jag jobbar kvar på Atlantic på helgerna och bor kvar hemma hos mor och far i Roteberg. La ner saken med att skaffa lägenhet här i byn då det faktiskt är så att jag inte vill bo i Edsbyn egentligen.

Skulle ha jobbat i dag men fick vara ledig då det var så lite att göra. Jippi, jag som älskar att vara ledig.. INTE! Just nu ska jag söka jobb på alla MCdonalds som finns. Men det är så stressigt! Ja men då hinner jag i alla fall inte med att ha tråkigt.

Angåeende avdovaktplanerna så känns det som att jag borde sluta hoppas på att komma in på jursitlinjen. Kollade runt lite i går och det är extremt många som sökt just den linjen, och jag som inte har det högsta medelvärdet lär alltså inte komma in. Få se hur det blir med lärargrejen, det såg lite ljusare ut.

Jag behöver jobba mera! Jag är absolut inte nöjd med att bo hemma hos mamma och pappa i Edsbyn heller, även om jag inte ser på det som att jag bor här. Jag har inte ens packat upp än, utan det här är mer ett ställe att mellan landa på tills jag drar i väg igen. Typ som när jag varit hem på lov.

Frågan är ju om jag ska nöja mig med det jag har eller om jag ska fortsätta leta mig vidare. Men jag börjar ju undra om jag någonsin kommer kunna bli nöjd, just nu känns det som att jag bara gnäller. Eller ska jag helt enkelt inte nöja mig med att mitt liv just nu, enligt mig, ser lite halvdant och tråkigt ut. Ska man försöka ta sig vidare och inte nöja sig med något man inte trivs med eller ska man försöka att bara vara nöjd?

Jag tror inte att det där med att nöja sig är riktigt min grej, trivs man inte med något så då får man väl försöka göra något åt det. Så mitt mål är än en gång att lämna Edsbyn och än en gång hitta ett nytt jobb. Skam den som ger sig!