För att ingenting är bra.

Pratade just med Jessica och kom fram till varför ingenting känns bra nu och varför det är så svårt att bara vara nöjd med det som är. Det är för att jag saknar Forshaga så extremt mycket, för att jag varje dag går omkring med ett stort hål efter denna underbara tid. Jag påstår inte att allting var en dans på rosor där nere, men inte ens en gång ville jag vara någon annanstans än där.

I början var det mest jobbigt för att jag saknade det så mycket, det gör jag fortfarande och det är sjukt jobbigt. Men just nu är det jobbigaste att det har gått upp för mig att det kommer inte tillbaka, det är slut på riktigt. Och DET är dödligt jobbigt.

Jag saknar er alla så oerhört jätte mycket! :'( <3