Varför?
Jag trodde allt var bra, jag har ju varit jätte glad men tydligen kan man lura sig själv utan att veta om det.
Att en sån liten sak kan utlösa så mycket och få alla bitar att falla på plats.
Nu vet jag vad som är fel och det brast, tårarna vill inte sluta rinna. Det bara väller ner.
Jag tänker låta dem göra det, det är meningslöst att försöka stoppa dem.
Kanske är det bra att få ut allting.
Så man kan ta nya tag.
För det kommer lösa sig, det vet jag ju.
Det är bara jobbigt nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aw tack för din kommentar Bea! hmm jag har aldrig fundra på att plugga geografi, men det kanske vore något! Ska ta och kika på sidan, tack så mkt för tipset!
SvaraRaderajag hoppas att du mår bra snart, att vad det än är som tynger dig -att det löser sig snart.
kram på dig!